Jag har som jag sagt tidigare aldrig trott att Twilight skulle vara bra, därför har jag aldrig velat sett den. Men självklart lyckades Joyce få mig till att vilja se den (liiiite efter I know!) men gissa vad? Jag blev helt förälskad från första början! Och blödig som jag är blev mina ögon lite blöta.

När vi satt och åt tidigare kom vi in på ämnet killar, att de inte kan känna samma empati som oss tjejer. När man väl träffar en kille visar den sig hur underbar som helst, får en på fall med andra ord. Men så fort man kommer tfrån varandra blir den en annan person, som nu t ex. Ni vet han som var här under nästan en vecka, han var sjukt underbar och som en drömkille när han var här men sen han åkte har han inte visat minsta intresse, det är jag som hört av mig till honom. Jag fick lov att göra något jag egentligen inte ville, men blev helt enkelt tvungen kände jag, jag ställde honom frågan om han verkligen vill ha kontakt, de enda jag vill är att höra svaret ja från honom men helt ärligt så tänker jag inte hoppas på för mycket! Tror ni att jag har fått något svar än? Nej självklart har jag inte fått det och kommer förmodligen inte få det heller, börjar tröttna på att släppa in nya killar i mitt liv. Men att gå tillbaka till något förflutet är någonting jag aldrig gör, det som har varit har varit, jag måste blicka framåt!

Nu ska jag och Joyce göra varm choklad med grädde och kolla på New moon, hoppas att den är minst lika bra!