Att leva med en missbrukare - del 4
Oj så länge sen jag skrev något inom den här kategorin, så därför tänkte jag nu skriva del 4. Tänker dock inte skriva ner något mer om relationen mellan mig och min dåvarande pojkvän! :)
Efter att jag hade bott i jourhemmet ca 8 månader så fick jag flytta tillbaka till Falun igen, dock inte hem till mamma utan fick egen lägenhet. Det är nog det största steget jag har tagit i livet, att som 16 åring flytta hemifrån utan vuxna i sin närhet var väldigt svårt för mig.
Däremot hade jag en kontaktperson men jag var inte den som frågade efter hjälp, det fanns inte på min karta att be om hjälp.
Idag har jag lärt mig att be om hjälp och jag kan även säga till mig själv att jag inte kan allt, jag är bara en vanlig människa. Har även fått den hjälp som jag behöver just nu. När jag var 10 år gick jag i en grupp med fyra andra tjejer som hade samma problem hemma, Jollen kallades den gruppen. Jag kan dock inte minnas så jättemycket från den tiden, hur det var att prata i grupp vid så tidig ålder och vilka känslor jag hade osv. Men jag kan nästan garantera att det har gett väldigt mycket för mig, hade jag inte gått i den gruppen hade jag nog inte varit den jag är idag. Att prata med andra är så himla viktigt, även som barn, det tycker jag än idag men inte på det sättet att jag känner behov av att gå i grupp.
Jag blev erbjuden att gå i grupp nu i höst av en ledare för gruppen när jag var 10 år, först var jag tveksam till det, behövde jag verkligen den hjälpen? Men jag tog chansen och gick där några gånger men var på avslutningsmöte idag. Jag kände helt enkelt att jag inte fick ut något av att gå på "terapimöten" eller vad man kan kalla det. Visst var det ett härligt tjejgäng men att prata i grupp var nog inte riktigt min grej, det vi gick igenom i gruppen hade ja redan nött och nött tidigare, hade kanske varit skillnad om ja inte hade gått i gruppen när jag var liten, men jag tackar verkligen de som gav mig chansen till det för det har haft en stor betydelse i mitt liv.
Idag mår jag även bra, självklart är inte allt läkt eller så men jag mår ändå bra. Jag har mina fina vänner och en pojkvän som jag verkligen älskar, det är sånt som betyder något för mig, att få älska och vara älskad ♥
Oj så länge sen jag skrev något inom den här kategorin, så därför tänkte jag nu skriva del 4. Tänker dock inte skriva ner något mer om relationen mellan mig och min dåvarande pojkvän! :)
Efter att jag hade bott i jourhemmet ca 8 månader så fick jag flytta tillbaka till Falun igen, dock inte hem till mamma utan fick egen lägenhet. Det är nog det största steget jag har tagit i livet, att som 16 åring flytta hemifrån utan vuxna i sin närhet var väldigt svårt för mig. Däremot hade jag en kontaktperson men jag var inte den som frågade efter hjälp, det fanns inte på min karta att be om hjälp.
Idag har jag lärt mig att be om hjälp och jag kan även säga till mig själv att jag inte kan allt, jag är bara en vanlig människa. Har även fått den hjälp som jag behöver just nu. När jag var 10 år gick jag i en grupp med fyra andra tjejer som hade samma problem hemma, Jollen kallades den gruppen. Jag kan dock inte minnas så jättemycket från den tiden, hur det var att prata i grupp vid så tidig ålder och vilka känslor jag hade osv. Men jag kan nästan garantera att det har gett väldigt mycket för mig, hade jag inte gått i den gruppen hade jag nog inte varit den jag är idag. Att prata med andra är så himla viktigt, även som barn, det tycker jag än idag men inte på det sättet att jag känner behov av att gå i grupp.
Jag blev erbjuden att gå i grupp nu i höst av en ledare för gruppen när jag var 10 år, först var jag tveksam till det, behövde jag verkligen den hjälpen? Men jag tog chansen och gick där några gånger men var på avslutningsmöte idag. Jag kände helt enkelt att jag inte fick ut något av att gå på "terapimöten" eller vad man kan kalla det. Visst var det ett härligt tjejgäng men att prata i grupp var nog inte riktigt min grej, det vi gick igenom i gruppen hade ja redan nött och nött tidigare, hade kanske varit skillnad om ja inte hade gått i gruppen när jag var liten, men jag tackar verkligen de som gav mig chansen till det för det har haft en stor betydelse i mitt liv.
Idag mår jag bra, självklart är inte allt läkt eller så men jag mår ändå bra. Jag har mina fina vänner och en pojkvän som jag verkligen älskar, det är sånt som betyder något för mig, att få älska och vara älskad ♥
Kommentarer
Trackback
